Hjälper min kompis

Hej där bloggen! Den här helgen fick en liten konstig inledning och det är sånt som händer ibland. Min bästa kompis frågade om inte jag kunde följa med henne på samtalsterapi i Örnsköldsvik för att hon inte kände sig trygg med att gå själv. Det märkliga är att jag inte ens visste att hon inte mådde särskilt bra psykiskt så jag blev väldigt förvånad men givetvis erbjöd jag mig att följa med på samtalsterapi. Jag har inte en aning om varför hon mår dålig eller om det har hänt något men det får jag nog höra sen under sessionen om hon vill att jag följer med in. Naturligtvis så kommer jag inte tvinga mig in där utan jag kommer vara väldigt passiv och bara visa att jag finns där om hon behöver mig. Så småningom kommer hon berätta för mig varför hon mår dåligt och det finns ingen anledning att stressa fram något sådant utan det är bättre att vänta tills hon känner sig redo för att berätta. Även fast det inte riktigt var så här jag hade tänkt starta min helg så känner jag att det får bli bra så här, jag själv är en person som alltid ställer upp för mina vänner när de behöver mig. Jag har dessutom själv gått på samtalsterapi genom åren och jag vet precis hur jobbigt det kan vara att gå dit själv, speciellt om man inte tycker om att öppna upp sig inför andra och berätta om sina känslor. Men jag vet också att någon gång kommer vändpunkten och då är man evigt tacksam för att man tog det där steget och pratade om sina bekymmer, för ju mer man håller inne desto större blir oron och ångesten. Så härifrån Örnsköldsvik vill jag nu önska er en mycket trevlig helg och ta hand om varandra där ute!